Nu var det länge sedan ^^ men efter oliver kom till världen så har jag inte riktigt haft tid att skriva nått inlägg. Men tänkte berätta lite om hur det gick till när han kom =)

Måndagen den 21/3 så gick jag och la mig i sängen då jag kom hem från praktiken vilket var runt halv tre. Sov till kvart i fyra ungefär och då kom pontus in och la sig i sängen brevid mig, vi språkade lite och så kände jag mig lite konstig i magen så knastrade det till nere och så sa jag till pontus att du jag läre gå på toa ja. så reste jag mig upp och då rann det bara. Så då var det vattnet som gick. Och pontus förstod inte på än gång och sa vadå vattnet gick. för det var ändå 9 dagar kvar innan lillen var beräknad och både han och jag trodde att man skulle gå över tiden. Så då ringde jag ner till gävle bb och berättade hur det var och de sa att vi skulle komma in under kvällen. Och det tar ju ungefär nästan 2 timmar att åka ner dit härefrån. Ååå vi fick skjuss av malin ner, pontus syster. Ungefär en timme efter att vattnet hade gått så satte värkarna igång. på vägen ner så var dom 5-6 min i mellan. dom gjorde inte särskillt ont, bil resan ner gick bra. När vi kom ner till gävle och in på förlossningen så sattes jag i en sån där maskin i 30 min som mäter värkarna. Hur stark dom e och samt hur ofta dom kommer. Efter det fick vi ett rum, Malin var med oss under hela förlossningen. Runt klockan 9 om jag inte minns helt fel så ringde jag på klockan för då började värkarna bli starkare och då kollade dom mig hur mkt jag var öppen. Då var jag 3 cm öppen, åå bad om en epidrual bedövning. När väl narkosläkaren var på avdelningen så hann han bara ge en annan tjej bedövning för sedan fick han ett alarm om att han behövdes på barnavdelningen och sa att han skulle komma tillbaka så fort som möjligt. Under tiden jag väntade på han så spydde jag 2 ggr. Ååå värkarna blev allt starkare och tillslut var det outhärdligt, så då ringde jag på klockan och frågade om jag kunde få nått annat i stället. Medan jag väntade på läkaren. Ja då var det lustgasen då, men eftersom jag redan hade spytt och den kan framkalla illamåeende så var jag ltie osäker om jag skulle testa den men tillslut bestämde jag mig för att så fick det bli.

Den hjälpte mig otroligt mkt, vist den tar inte bort smärtan men på nått sätt så kändes det bättre =) sen när dom kollade mig så var jag 8 cm och fortfarande ingen skymt av narkos läkaren. Då började jag tro att jag kommer nog inte få någon bedövning för jag lär väl inte hinna få den. Sen där någong gång, runt 8 cm så började jag känna att jag ville krysta men det fick jag så klart inte göra och de var jätte svårt att hålla igen att inte krysta. Sen när jag var helt öppen då kom narkos läkaren in och då var det så klart försent för mig. Då jag fick börja krysta då var klockan runt 1. Jag höll på att krysta i ungefär 20 min sedan var han ute =) kl 01,32 tisdagen den 22/3-11 är lilla OLIVER magnus Bossen född. Han kom som sagt 8 dagar tidigare =)

Som sagt så var Malin med under hela förlossningen och hon var ett jätte bra stöd och är tacksam för att hon var med. Från det att vattnet gick tills att han kom ut så tog det 9,5 timmar. Trodde inte att det skulle gå så fort, om jag ska vara ärlig, då man hört att vissa fått håla på i 16 timmar och om inte mer. Sen att jag inte fick någon epidrual trodde jag inte skulle ske, jag viste ju om att de prioriterar annat före men trodde att man skulle hinna få en. Men att jag klarade det hela utan den bedövningen trodde jag aldrig om mig själv då jag har en liten smärtgräns, så jag är väldigt stolt över mig själv att jag klarade det så bra med endast lustgasen =) Ååå att älsklingen var med så pass länge som han var trodde jag heller inte, då han är känslig mot blod och sånt. Han gillar inte när man slår på förlossningsprogram så jag vart väldigt förvånad men samtidigt glad att han var inne i rummet så länge,men tror att Malins närvaro gjorde mkt för honom med, ungefär liksa mkt som det gjorde för min del.

Men allt som allt så tycker jag att min förlossning gick bra trots utan bedövningen, nu är Oliver hela 2 veckor och 6 dagar. Han är så söt så, världens lungnaste, gör inte mkt väsen av sig om det inte gäller att han är hungrig eller när han ligger på skötbordet =) Man vet ju aldrig hur barnet är åå för att vara mitt första barn så är jag glad att han är så snäll och go mot mamma och pappa. Lägger upp lite bilder i ett annat inlägg och ska försöka finna mig tid att uppdatera min blogg men inte lätt när man har ett barn och ett hem att sköta. Att få vardagen gå ihop är inte lätt men man kommer väl snart in i den nya rutinen =) men bye bye för denna gång <3<3